mjolksyra av att borsta haret

Jag tror manga simmare i storre delen av varlden kanner som jag jusst nu.. November traning... usch!
En del av er kanske vet hur det kanns nar man ar sa trott efter en hel dag av traning att det till och med ar jobbigt att andas for att magmusklerna inte riktigt orkar mer for denna dagen. Armarna gor inte riktigt som man vill och man far mjolksyra i armen av att borsta haret. Varlden tycks ga lite i slowmotion for snabba sprintiga roreler fungerar inte riktigt. Dar ar jag nu! Och det ar inte mycket annat att gora an att borra ner huvudet och veva vidare pa armarna for snart ser vi ljuset!

ett litet inlagg med tycka-synd-om-mig-sjalv-syndrom-influens och en tendens till overdrift. Maste fa komma nagot sadant ibland ocksa...

ASU vs Utah

 

Ja mitt första dualmeet är över och jag har haft väldigt roligt! kul att bo på hotell och resa med laget.

Vi Vann överlägset mot Utah men förlorade med några ynka poäng mot BYU. Jag simmade okej mot Utah och lite sämre mot BYU. Orkade inte riktigt 200bröstsim... MEn de e oktober så vad ska man säga om det.? inte mycket.

Båda tävlingarna var inomhus vilket gjorde att stämningen höjdes ett par snäpp. Massa hejjande och skrikande hela tiden plus en massa lopp på raken. Upp på pallen, maxa, Mjölksyra, bada av, äta en banan, gatorade, upp på pallen, maxa, mjölksyra, hejja, bada av, gatorade. Det är så dualmeet ser ut och jag var lagom mör i kroppen när vi kom hem igen, Ingen vild halloween fest för mig inte!

Jag träffade på Björn Gunnarsson som simmar för Utah, man stöter på svenskar lite överallt i det här landet.

En av tjejernas systras simmar för Utah så deras föräldrar åkte med för att titta. Eftersom det inte kunde välja vilken skola de skulle hejja på löste det problemet så här.




Väldigt kreativt måste jag säga.


Salt Lake city var väldigt vackert och kallt som sagt så det var skönt att komma tillbaka till 30grader och sol igen.





First Dualmeet ever

Äntligen ska jag få tävla på rikigt för ASU!!
Förra året fick jag inte tävla på grund av en massa regler jag, och ingen annan heller, förstår sig på. Men nu har vi åkt till Salt Lake City i Utah och ska simma som University of Utah. När jag klev av planet kändes det som att jag var i Sverige för det var så kallt, jag fick nästan lite hemlängtan. Det är väldigt fint här med snöklädda berg överallt. Kul att se ett annat ställe ibland, sånt gillar jag.

Återkommer senare ikväll om hur det går. Nu ska jag ta en tupplur i min hotellsäng med fyra fluffiga kuddar. Detta är det bästa med tävlingar, sovstunden som näst intil är obligatorisk mitt på dagen.


Min kroatiska vän hade lite svårt att få till namnet på den här staden och trodde att vi befann oss i "south lake city"

Jen till Sverige!

Min Kära vän Jennifer Beckberger som simmar för ASU har blivit uttagen att få simma världscupen i Stockholm om två veckor!! Hon åker dit med Canadas trupp på 12pers. Super kul för henne och jag är så glad att hon ska få se mitt land och förhoppningsvis min familj. Trots att Sverige inte visar sin bästa sida sådär i November... Så ni som ska simma (eller titta) Världscupen måste hälsa på henne om ni ser henne. Hon simmar 50, 100 frisim och 100 medley. Hejja som tusan, särskilt på 100medley är ni snälla!




Jennifer längst till vänster i svart tröja!




Gala

I lördags hade vi vår fundraising gala på badet. Jag var på badet från 7 på morgonen till 10 på kvällen. Träning, tävling mot gamla simmare där det fuskades rätt ordentligt!! Typ i klass med 50-manna där hemma, fixa i ordning inför middagen på kvällen och sedan jobba hela kvällen på galan, där jag fick plocka fram mina säljar skills.

Men kvällen blev väldigt lyckad. Vi fick in pengar till vårt program och vi hade intressanta talare på plats. David Marsh var en av dem. Han är en av världens bästa tränare och har en lång meritlista som tränare. Det var väldigt inspirerande att lyssna på honom. Han tittade lite på mitt bröstsim och gav mig lite tips och pratade med vårt lag också och sa massa nyttigt om "champion thinking" hård träning bra coaching och dedication m.m

En annan som var där och talade var Amy van Dyke 6-faldig OS-medaljör som alltid brukade spotta på sina motståndares banor innan start (underligt tycker jag)

Vi var alla uppklädda och det var kul att få se tränarna i klackar och klänningar, dock kände sig några av dem väldigt obekväma i den utstyrseln och ville hellre gå och byta om till shorts och flipflop igen.



ASU's maskot Sparky var på plats




Demerae, en av mina tränare som faktiskt trivdes rätt bra i klänning





be happy for what you've got






The happiest people aren't the ones with the greatest things
The happiest ones are those who value what they already have.








Moviestars

Jusst nu håller ett filmteam på att göra en dokumentärfilm om ASU swimming. Förra året blev vårat herrlag borttaget men ASU är den första skolan i historien som lyckats få tillbaka ett simlag som blivit borttaget.

Dokumentären kommer visas i olika episoder där det fokuserar på olika simmare och olika saker i varje avsnitt. Så den senaste månaden har det sprungit runt två killar med en kamera och enlång mikrofon på träningarna och teamaktiviteter. Det känns lite konstigt att få en kamera mitt i ansiktet när man precis simmat en 100max.

Några av oss fick åka till en studio och bli intervjuade för första avsnittet. Vi blev sminkade av en makeupartist och inspelningen skedde i en riktigt tv studio. Annorlunda och kul! Man kände sig som en liten VIP star =)

Jag återkommer med när och var den kommer visas så ni kan få er en titt!


80's workout

Det utlovades ju bilder från vår 80's workout förra helgen. Hon som var ansvarig för kameran var inte så flitig på att ta kort, men några blev det iaf!

Vi blev indelade i två lag och fick göra massa lagtävlingar mot varandra. Det var sjukt kul i början. Sedan hände något och tränarna tyckte inte att vi skötte oss så vi fick göra massa jobbiga extra grejer och det slutade med att vi drog över träningen med 1½ timma.... 3½ timma i gymmet och alla var rätt lagom griniga efteråt. Men i början var det kul!!













På kvällen var det dags för 80's party och då såg det ut så här!!








Nobelpristagare pa ASU

Nobelpriset i ekonomi har tilldelats Professor Elinor Ostrom som jobbar som professor och forskare har pa ASU!

Riktigt haftigt. Att vinna nobelpriset ar inte nagot man fortjanar for nagot man gjort pa en kafferast direkt.

Elinor ar den tredje professorn fran ASU som tilldelats ett nobelpris och det ar val bara att gratulera henne och hela ASU!


Elinor Ostrom

Man kan undra om hon har lite svenskt i sig med ett sadant namn


80's workout

Imorrn har vi vår SISTA CIRCUIT träning för terminen!! WOHOOO!

Circuit består av ca 50 olika stationer inne i gymmet som vi går runt på. Det är allt från att stå i plankan med en vikt på ryggen till att hålla sig fasthängade vid en handduk som hänger i taket eller Välta ett stort traktordäck. Det är svinjobbigt men rätt kul. Kanske inte lika kul de första gångerna då vi höll på i två timmar och fick börja om Konstant, för att någon gjorde fel eller för att vi inte hejjade tillräckligt. Första gången kom jag sex stationer, fick göra "burpies" (blandning mellan upphopp och armhävning) och börja om från början.

men som sagt imorrn är det "la grande finale" och vi har 80's tema och alla ska kläa ut sig i åttiotalskläder, hahaha. Jag tar med mig kameran så ska ni få se fin fina bilder!

fotbollsspelare är ju så sjuukt häftiga!!.....?

Idag när jag var i vårt trainingroom för att göra lite rehabövningar hade hela fotbollslaget avslutat sin träning och en hel hög med spelare kommer invällande för att bada isbad. Men jag undrar om de har blandat ihop trainingroom med sina egna vardagsrum för en kille slängde av sig sina träningskläder och hoppade i vattnet, en annan kom in endast iklädd handduk och en annan lunkade in i sina kalsonger...  De är ju bra att de känner sig hemma men jag blev bara så förvånad, ingen annan idrottare skulle göra så.

Ibland tror dom lite vääl mycket om sig själva dom där fotbollsspelarna och jag kan inte låta bli att småflina åt dem när de går runt och tror att de är så himla häftiga. Om de spelade lite bättre så skulle ja tycka de va lite mer okej.

Frysta bagels och trasiga fingrar

I natt när jag kom hem efter en trevlig kväll ute på stan så kände jag för mig att jag skulle äta en natt-bagel. Jag plockar fram en bagel ut frysen och ska dela på den precis som jag brukar. Men att börja göra det vid tvåsnåret på natten med en nyslipad kniv var en mindre bra idé. Det är klart att jag slinter och näst intill skär av mig halva pekfingret!!
Jag märkte först inte att de gjorde ont utan blev mest irriterad över att det kom blod på min bagel. Det var ett riktigt fint och duktigt skärsår jag skaffade mig och jag fick linda fingret i en toarulle av papper för att få ordning på det hela.

På natten råkar såret gå upp och likt Hans och Greta lämnade jag fina små spår efter mig på vägen mot handfatet. Lampan skulle tändas och papper skulle hittas och när jag fått ordning på allt även denna gång så ser jag mig omkring och kan inte låta bli att skratta då mitt badrum nu mer ser ut om Hans och Greta historien förvandlats till en scen ur "Morden i Midsomer" eller något liknande.

(men mamma det är ingen fara på taket, fingret sitter kvar och jag ska inte skära i en fryst bagel nå mer, ja lovar)

Big sis - Lil sis

Nu har vi äntligen avslöjat för våra freshmen vem som är deras storasystrar/faddrar under de här första året på college. Det har varit tvunget att skjutas upp på grund av att halva laget var sjuka.

t-shirtar och en present som vi äldre hade velat ha under vårat freshman year skulle ges ut. Toapapper var något som många hade saknat under sitt freshman year tydligen. Jag gav min lillasyster Cassie en nallebjörn, för vi är båda från utlänningar och ibland kunde man känna sig lite ensam och behöva en kram när man var så långt hemmifrån så hon fick en nallebjörn som vi döpte till Hans, för alla svenskar heter ju hans... eller hur var det nu?



 
Ihopträngda, Lilsis cassie tvåa från vänster




Big sisters and little sisters of 2009




MAAAAT

Alltså en del saker i matväg från sverige saknar man verkligen när man är här. De senaste dagarna har jag fått ett otroligt sug efter lax! Lax, potatis och kall dillsås! Det finns typ ingen fisk i den här staten!! inte så konstigt kanske med tanke på att vi inte har någon kust, men ändå, något annat än en påse frysta prosessade fiskpinnar ska de väl kunna hitta som inte kostar 100$ styck!

En annan sak jag saknar är en helt vanlig stek, det är varken särskilt gott eller rättvist att steka i stekpannan. Men som tur är har vi vår kära Chris Pasanella som föder oss med en grillad stek då och då hemma hos sig.




Jag, Chris och Johanna



Sjukling

Nastan hela laget har gatt och blivit sjuka. Det ar val den perioden nu for det kanns som om halva universitetet ar sjuka ocksa.

Sa fort man kanner av en liten sjukdom skickas man ivag till doktorn, som konstaterar - virus, och sa far man en burk med baota stora piller, men det ar ju USA sa vad for storlek forvantade ja mig egentligen.

Aven om man mar SKIT sa sager doktorn att man kan trana, sa lange man inte har feber?! Feber hade jag inte, men kroppen varker, halsen river ogonen kliar, huvet vager 70kg och energin ikroppen ar som bortblast och anda ska jag trana?? nej nej, jag kor pa den svenska varianten och forsoker undvika hjartmuskelinflammation och tranar INTE idag.







Insnöad

Jag förstår faktiskt hur en hel del amerikanare kan vara så insöade på vad som händer i deras stad eller möjligtvis ända ut till Delstatsgränsen. En del har ingen aning om vad som händer någon annanstans än bortanför husknuten. 

Hemma bodde jag med Sveriges största nyhetsbevakare (min mor) nu erbjuds jag FOX news som tar upp nyheter om försvunna hundar i Scottsdale (10minuter bort) och höjd terminsavgift på ASU...."the state press" innehåller just state news... När jag pratar med min mamma i telefon så ber jag ofta om en world update.

som tur är finns ju internet upplagor av tidningarna men fortfarande, att min informations källa om världshändelser drastiskt har krympt till kvarters information skrämmer mig lite.

here I am

Hallå hallåå, nu är jag tillbaka! Denna vecka har varit galet full av hård träning, Plugg plugg, besök av min far och ännu mer plugg plugg.

Pappa var här i ett par dagar och jag hann visa honom hur jag har det, han fick träffa oändligt många nya människor och jag är imponerad om han kommer ihåg namnet på mer än två pers. Väldigt trevligt att få besök. Jag fick familjemys, en kliniskt städat lägenhet – flera ggr om (eftersom min pappas favoritsysselsättning är att städa) och påfyllning av prylar i lägenheten tack för ett hemkärt besök på IKEA som innehöll köttbullar med ligonsyltoch bokhyllan billy

Min tränare, Dorsey och pappa kom väldigt bra överens och hade mycket att prata om eftersom de båda är träningsfreak ut i fingerspetsarna.







Så gott som hela laget kom fram till mig och var väldigt imponerade av min pappas stolthet, hans vältrimmade mustasch!



Jag lever

Jag lever, men har massa massa så jag har inte prioriterat mitt bloggande de senaste dagarna, men till helgen kan jag lova en uppdatering.


Skateboardåkare = livsfara

Idag när jag skyndade från träningen för att hinna till min första lektion så råkar jag hamna mitt emot en skateboardåkare som kommer från andra hållet. Hon verkar inte se mitt försök att förhindra en crash så hon svänger åt samma håll som jag, och crashen är ett faktum.

Jag flyger av min cykel men landar lyckligtvis på en gräsplätt precis brevid. Hon försökte hoppade av sin skateboard, flög över mig och landade på min cykel, mitt nyinköpta kaffe hamnade över hela mig och hennes skateboard fastnade mellan mitt ben och mitt cykelhjul, det hela var en aning kaosartat men vi överlevde båda två och jag gick därifrån, försenad till min lektion och utan kaffe, lite shaky efter att min stressdag började så här.....



Old lady's club

Jag gick och fyllde 22 unga år den 3e September. Jag fick bland annat ett röstmeddelande på mobilen där det sjöngs ja må du leva på tre olika språk =). När man fyller 22 i det här simlaget så får man ett "old lady name" tilldelat sig. Jag är inte så duktig på amerikanska damnamn, men min kompis Jen är den som är ledare för namnutdelningen och idag fick jag mitt lady name:



AGATHA





Så här blir jag när jag är gammal, Tokig men lycklig =)


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0