Ejdervik

 

Varje dag möter jag dussintals flyktingar och asylsökande i behov av skydd, stöd, registrering, framtidsutsikter m.m. från FN. De kommer från alla möjliga länder, Afghanistan, Pakistan, Palestina, Syrien, Myanmar och Somalia bland annat. Alla flyr sina hemländer av olika anledningar och alla är i lika stort behov av hjälp. 

 

Ca 90% av de människor som kommer till kontoret för att få hjälp varje dag är Rohingya's från Myanmar (Burma). Kanske har du aldrig hört talas om dem, men kanske kommer ni ihåg bilder på överfulla båtar som planlöst flöt runt på havet i sydostasien utan att någon ville ta emot dem i Maj 2015? De flesta av människorna på dessa båtar var Rohingya's som flyr förföljelse och våld i hemlandet Myanmar. Titta gärna på den 3 minuter långa filmen nedan för att se vilka människor jag arbetar med varje dag här i Malaysia.

 

 

Every day I meet dozens of refugees and asylumseekers in need of protection, support, registration and a future from the UN. They come from a variety of countries, Afghanistan, Pakistan, Palestine, Syria, Myanmar and Somalia among others. They are all leaving their countries for different reasons but they are all in need of help in some way. 

 

About 90% of the people approaching the office every day are Rohingya Muslims from Myanmar (Burma). Maybe you have never heard of them, but maybe you remember the images of the crowded boats drifting around on the sea in south east asia in May 2015? Most of the people on these boats were Rohingya's fleeing persecution and violence in their homecountry Myanmar. Take a look at the 3 min long video to see who some of the people I work with every day here in Malaysia are. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I sverige tittar de flesta nog lite snett på någon som går runt i en läkarmask på stan mitt i rusningstrafiken. Här i Kuala Lumpur har det varit precis tvärt om den senaste tiden. Man får nästan en sned blick om man INTE har mask på sig. I allafall får man sig en bassning av chefen på jobbet om man dyker upp utan den och de delas ut gratis i receptioner och på tågstationer.

 

En anledning till att man gärna lämnar sverige på vintern är just den grådassiga himlen, Malaysia var tydligen fel ställe att komma undan just det gråa dasset...I USA stängs skolorna pga snö, i Malaysia stängs skolorna pga risk för förgiftade lungor! Så den där utsikten jag postade i mitt tidigare inlägg är för tillfället endast ett minne blott...

 

Då var det dags igen, del två av min Masters utbildning har precis startat. Efter en av de bästa och mest intensiva vårar någonsin, full av studier och allt som hör till när man har ett äventyrlystet sinne,  (som även märktes rätt rejält på antalet inlägg här på bloggen) är det äntligen dags för praktik!! 

 

Efter månader av både ångest, stress, förhoppningar och ansökningar har jag nu fått möjligheten att praktisera i fyra månader på FN's flyktingorgan UNHCR i Kuala Lumpur, Malaysia! Även om det just nu behövs enorma instatser hemma i Europa så finns det även en stor grupp människor i sydostasien som är i stort behov UNHCR's och andra organisationers skydd och hjälp för att få ett lite tryggare liv trots förtryck och förföljelse. Vilka de är kan jag berätta senare.

 

Min nya vardag är full av kontraster och ny vardagskultur utan dess like. Möten med människor med de mest overkliga livsödena, långt från den priviligerade vardag jag levt hela mitt liv. Trots dessa dagliga livshistorier behöver man ibland även vara tacksam för det man har och tillåta sig själv att njuta av det. Därför avslutar jag höstens första post med en underbar vy av Kuala Lumpurs Skyline från min balkong. 

 

 

 

 

 

 

 

Efter ca en vecka i denna Italienska stad går man rent spontant förbi den stora (och enda) turistattraktionen här i stan - Lutande tornet i Pisa. Men istället för att fokusera på ett torn som ser likadant ut varje gång har jag börjat notera alla turister som desperat försöker få till den bästa "selfien" med tornet. Det finns alla möjliga varianter, poser och vinklar kan jag lova. Som den värste paparazzin smygfotade några av dessa tappra försök för att visa hur er bild ser ut "backstage".. 

 

 

 

   

Hej! 

 

Efter lite drygt ett år av icke-skrivande då energi behövts läggas på annat är det nu dags att damma av den här kära bloggen som många faktiskt efterfrågat när den under de senaste ett och ett halvt åren lyst med sin frånvaro. Denna gång får den ett lite annat fokus än tidigare då jag inte dricker klorvatten till frukost längre, men med samma stil i skrivandet :)

 

En recap av mitt liv det senaste året i fyra snabba innan jag påbörjar det som är det väsentliga. 

• Jag har avslutat min elitsimmarkarriär!!
• Jag har blivit en normal människa, med lite mindre muskler, och testat hur livet utanför simmarbubblan är
• Jag kom till min egen förvåning in på en skola jag sökt till och har precis påbörjat mina Masters Studier i Human Rights and Conflict Management.
• Skolan, Scuola Superiore Sant'Anna ligger i Pisa, Toscana, Italien, där jag numera bor!

 

 

 

 

Eftersom jag är klar med skolan men får stanna i USA ett år till och jag vill fortsätta simma så tog jag mitt pick och pack, stuva in det i min bil och flytta till Miami, Florida där jag nu befinner mig!

Varför Miami undrar ni då?

Jo här finns nämligen University of Miami som har en liten proffsgrupp som tränar för Aaron Ciarla, en ung väldigt duktig sprinttränare som har lärt från de bästa och även coachat några av de bästa sprintarna i världen. En smått okänd men blivande stor coach om jag får säga mitt. Nu ska det ÄNTLIGEN sprintas efter några år av lite väl mycket college gnetsimning.

Här kommer jag träna med bland annat Arianna Vanderpool-Wallace (OS-finalist på 50 fritt) och John Cristie (en av USAs bättre bröstsimmare)

Från Sverige finns här Sofia Johansson och My Fridell (Båda Helsingborg) och jag tror att Sofia och jag kommer pusha varandra fantastiskt bra på träningarna då vi simmar exakt samma saker, och har två väldigt tävlingsinriktade hjärnor som inte ger upp i första taget.

I am ready for the new deal in my life!!

Frågor på det?

Det här var rutten för vår Roadtrip till Miami..!

Efter en hel del kämpande, tävlande, toppande och omladdningar så slutade det med att jag inte kvalade in till de Oympiska Spelen i London som varit mitt mål så länge. Jag tänker inte gå in på någon officiell analys om vad som hände och inte hände men året har bestått mycket av skadeperioder som gjort att jag inte kunnat träna fullt ut som jag velat och i slutändan ville inte kroppen vad knoppen ville. Det blev till att sitta i TV soffan och se när 100m bröstsims finalen starten gick.

Livet är hårt och blir inte alltid som man tänkt sig men visst lär man sig något av varje motgång tyvärr...

Swimming World Magazine har skrivit en artikel om mig på sin hemsida. Artikeln handlar om simmare som är nära att kvala in till OS-trupperna.

Ta en titt och läs artikeln HÄR

Bassängen jag tränar i är samma som användes under årets upplaga av Damernas NCAA i mars.

Häromdagen ramlade jag över en hemsida som lagger upp sma viedosnuttar som sedan kopplas ihop med nagot som vi simmare upplever varje dag. Jag skrattade så jag började gråta åt vissa saker för jag kände så väl igen mig. Detta inlägg var min absoluta favorit

----> "Wearing Fins On Pooldeck"

Simmare och ni läsare som känner simmare, ta er en titt på länken och förgyll er dag lite grann!

Om tre veckor är det dags för Graduation! Fyra år som Universitetsstudent är över och det belv väldigt påtagligt när jag häromdagen hämtade ut min hatt och...ja vad ska man kalla den...harry-potter cape?...trollkarlsmantel? Kalla den vad man vill, nu hänger den iaf i mitt rum, redo att användas om ett par veckor. Innan denna stora dag infinner sig ska ett ANTAL finals och uppsatser kämpas igenom. Motivationen tryter lite lätt så här när slutet är nära. Men det är väl bara att göra som man gör på hårda träningspass, borra ner huvudet och "Ba åk" tills man når mållinjen.

Glad påsk från Påskkärringarna i Arizona värmen!

Elina och jag firade Skärtorsdagen med påskbord och alla härliga damer i SWEA (Swedish Women Educational Association) Kvällen var en härlig blandning av Påskgubbar på pinnar, Påsk-bitchar(!), köttbullar och ägg!

Hoppas ni hemma i Sverige äter MASSOR med lösgodis denna helg, för det är något man saknar när man befinner sig på andra sidan jorden, långt bort från geléhallon, mintkulor och cola nappar!!

NCAA 2012 blev riktigt bra för ASU och så kul vi hade!!; Vi slutade på en 12e plats nationellt, fem poäng från 11e platsen, vilket är den högsta placeringen på 7 år! Fantastiskt kul! Jag blev 3a på 100 bröstsim, topp tre på NCAA är inte så illa pinkat det heller. Vårt 4x100 medleylaget krossade skolrekordet med 2,5 sekunder och blev sjua i A-finalen. Det tillsammans med ett gäng individuella A-finaler gjorde att det blev en super rolig helg!

Det är en sån otroligt häftigt stämning på NCAA och klassen på simningarna är otroligt hög, riktigt cool tävling!

ASUs NCAA team (Minus mig och Elina) tillsammans med vår "polisbil" till hyrbil

Vårt Underbara Lagkapps lag efter Finalen!!

Elinas ALLRA SISTA hopp i sin Fantastiska simhoppskarriär! Nu läggs baddräkten på hyllan efter bland annad en OS-Final och ett EM-brons!

7 av de 10 svenska tjejerna som fanns på plats i Auburn.

Delar av hejjarklacken på St Patricks day, därav de gröna antennerna

Vi bor i lägenheter ägda av ett "Die-hard-super-Auburn-fan". Allt, i varenda rum är dekorerat i Auburn färger och loggor. Gardiner, örngott, mattor, dörrknoppar, överkast, muggar, tallrikar, ja ALLT är Auburn!

För ett tag sedan utmanade Ellen Degeneres, sina tittare att spela in när de dansar bakom kända eller okända människor som inte har någon aning om vad som försigår. Vårt damlag var inte sena att nappa på idéen och svängde järnet bakom diverse ovetande människor. Allt från vår kära Coach Dorsey, till badvakter och sovande resenärer på flygplatsen.

Detta är resultatet som lades upp på Youtube och skickades in till Ellen!

Mina fina föräldrar hade också tagit sig över atlanten för att beskåda min sista Conference och vad jag förstår hade det fantastiskt roligt tillammans med en galen föräldra grupp från Arizona State. Föräldrarna i hejjarklackarna i collegesimning är inte att leka med. Det kör "All - in" med hejjarramsor, uppladdning i baren och krigardanser! Kanske är något för svenska simmarföräldrar att ta efter för att göra långa simtävlingar lite mer livade?

Nu är det dags att sikta vidare mot NCAA och OS-kval om några veckor!! Eftersom jag har så pass viktiga tävlingar framöver blev conference är lite lugnare tillställning än det var förra året för min del. Trots det hade större delen av laget tappat rösten av allt hejjande och skrikande!

Den ständigt kortaste bröstsimmerskan. Lite roligt är att det var exakt samma pristagare som förra året, bara lite omöblerat på pallplatserna.

Mammsen och Pappsen

The one who always follow the crowd will usually get no further than the crowd.

The one who walks alone, is likely to find himself in places noone has ever been

-Albert Einstein-

Förra veckan dök det upp två filurer på bassängplan och så fort jag såg dem förstod jag att det var mig de var ute efter. Man börjar känna igen utseendet på dopingkontrollanter efter ett antal år i branchen och med den traditionella axelväskan, dopingformulär under armen och faktumet att de oftast kommer i par om två gick det inte att ta miste denna gång heller.

Jag tänkte iallafall få det hela ur världen lite snabbt och fyllde vant mina glasburkar. Det visade sig dock att jag druckit alldeles för mycket vatten och mitt prov var inte giltligt...typiskt...

Bara att kissa om en stund senare... Men samma visa igen, inget godkänt prov denna gången heller. Vid det här laget började jag bli lite smått frustrerad på sin urinblåsa och slutade demonstrativt att dricka vatten och bad kontrollanterna om ursäkt för att jag måste sätta mig och plugga och för att min urinblåsa inte riktigt ville sammarbeta.

Efter de tredje försöket tog jag med mig mina övervakare hem, bjöd dem på middag och kissade ännu en gång...another fail!

FEM försök och 4 timmar senare hade jag gjort slut på kontrollantens alla glasburkar och slagit alla möjliga rekord i grenen "dopingkontroll" men lyckades iallafall få fram ett godkänt prov tillslut.

Vad gör man inte för att hålla simningen ren från doping? Två nya vänner och State-record i antal använda glasburkar under ett doping prov fick jag iallafall.