Ejdervik

Landträningen fortsätter och i morse vid 6 var det dags igen. Denna gång skulle vi springa upp och ner för alla trappor i fotbollsstadion som rymmer 80 000pers. Det finns två sektioner en övre och en undre, vi sprang såklart på den övre som är störst och högst. Efter halva vägen fick jag lite ångest då jag kom på att jag faktiskt hade precis lika mycket kvar som jag redan hade sprungit och det sög redan fruktansvärt mycket i benen. Med en fjärdedel kvar kolapsar en av killarna. Han får hjälp av några som redan är klara då de försöker dra upp honom för trapporna utan att riktigt lyckas. Det slutar med att han får åka ambulans till sjukhuset för han gick inte att få kontakt med...

Vi var tvugna att klara en speciell tid annars skulle vi få springa på den under sektionen också. Jag vet inte om den kolappsadekillen fick dom på andra tankar eller om vi klarade tiderna, men in i gymmet sprang vi istället och fick köra vidare med ett gäng armhävningar, chins och ännu mer armhävningar. Det var helt sjukt och tog aldrig slut.

Efter att vi äntligen var klara fick vi höra av Dorsey att vi hade gjort ett dåligt jobb, att vi inte var vältränade, att vi inte försökte tillräckligt mycket och att hon helt enkelt inte var nöjd med vår insats idag. Där stod vi helt slutkörda och urtömda på all vätska och energi som överhuvudtaget finna i kroppen. Då är väl det sista man vill höra att man varit dålig? Vi fick inte ens göra vår "team cheer" som vi alltid gör efter styrkan för hon tyckte inte att vi var värda det...det tyckte jag var lite löjligt.

Nu några timmar efteråt känns det i kroppen som man var på en riktigt bra fest igår och har dansat hela natten. Men åh vad stolt jag är att jag klarade det!