Ibland är det inte alltid så roligt

Nämen nu börjar de här bli lite trist faktiskt. Nu har jag fått simma så gott som helt själv i nästan två månader!! först toppade tjejerna formen, sen toppade killarna, tjejerna åkte iväg på conference å sen killarna, sen fick de nästan två veckor ledigt å glassträning å nu ska de börja komma igång. Under hela den här perioden har jag fått ett eget pass som jag lite då och då haft sällskap på eftersom jag ska köra på. Jag har nästan glömt hur det känns att simma 35st tillsammans. Jag har tröttnat rätt rejält på att köra själv, vilket Mike, min tränare märkte och sa åt två av tjejerna i laget att köra med mig om de ville. Jag fick lite dåligt samvete för de är klart att de kommer om tränaren säger åt dem. Jag uppskattar verkligen att simma med någon annan men när de går upp klockan fem fast de inte behöver och pallrar sig ner på morronträningen för att ja ska slippa köra själv, då känns det bara dumt. Men gulligt av dem iaf.


nÅgot annat som är lite synd är att alla seniors nu har slutat träna med oss, förutom dom som ska till NCAA. Det känns som att halva laget fattas. Det betdyer också att Mange slutat simma med oss, vem ska ja nu ha alla "djupa" disskutioner med på svenska under sprintpassen? kanske får hitta nån av de nya freshmenen nästa år att ha lite svenskt snack med!

Kommentarer
Postat av: Niklas

"Ensam är stark, men jävligt uttråkad"

Du får tänka på det bra grejer du har/ska uppleva!

Typ vår roadtrip till norr-landet och framtida sommarkvällar med presumtiva upplevelser!!

2009-03-19 @ 22:08:15
Postat av: Jenny Sellberg

Det är verkligen roligt att få följa dina framgångar (och motgångar) på din blogg. Jag tackar för din kommentar i Facebook och hoppas att du får träffa min lilla tjej när du är på hemmaplan nästa gång. Hittills är hon mycket snäll och låter mig vila ganska mycket.

En av anledningarna till att jag blev tränare istället för simmare var just den ganska asociala träningssituationen. Alla simmare inser ju till slut att träningen består av en kakelvägg, svart sträck och en annan kakelvägg - för vissa tar det bara lite längre tid att få denna insikt;-)

Jag beundrar dig för ditt slit och ditt tålamod. Precis som Nicklas skriver, gäller det att spara på minnen som du kan plocka fram när det känns motigt, eller göra nya planer med familj och vänner. Du vet ju att det är värt att ett tag till låta några timmar varje dag gå till våra kära kakelväggar. Vi hejar på dig från sängkammaren i Rydbo-skogen!

Kramar från din "gamla" tränare, Jenny

2009-03-24 @ 13:52:56

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0