Ejdervik

Förra veckan dök det upp två filurer på bassängplan och så fort jag såg dem förstod jag att det var mig de var ute efter. Man börjar känna igen utseendet på dopingkontrollanter efter ett antal år i branchen och med den traditionella axelväskan, dopingformulär under armen och faktumet att de oftast kommer i par om två gick det inte att ta miste denna gång heller.

Jag tänkte iallafall få det hela ur världen lite snabbt och fyllde vant mina glasburkar. Det visade sig dock att jag druckit alldeles för mycket vatten och mitt prov var inte giltligt...typiskt...

Bara att kissa om en stund senare... Men samma visa igen, inget godkänt prov denna gången heller. Vid det här laget började jag bli lite smått frustrerad på sin urinblåsa och slutade demonstrativt att dricka vatten och bad kontrollanterna om ursäkt för att jag måste sätta mig och plugga och för att min urinblåsa inte riktigt ville sammarbeta.

Efter de tredje försöket tog jag med mig mina övervakare hem, bjöd dem på middag och kissade ännu en gång...another fail!

FEM försök och 4 timmar senare hade jag gjort slut på kontrollantens alla glasburkar och slagit alla möjliga rekord i grenen "dopingkontroll" men lyckades iallafall få fram ett godkänt prov tillslut.

Vad gör man inte för att hålla simningen ren från doping? Två nya vänner och State-record i antal använda glasburkar under ett doping prov fick jag iallafall.