Ejdervik

I sverige tittar de flesta nog lite snett på någon som går runt i en läkarmask på stan mitt i rusningstrafiken. Här i Kuala Lumpur har det varit precis tvärt om den senaste tiden. Man får nästan en sned blick om man INTE har mask på sig. I allafall får man sig en bassning av chefen på jobbet om man dyker upp utan den och de delas ut gratis i receptioner och på tågstationer.

 

En anledning till att man gärna lämnar sverige på vintern är just den grådassiga himlen, Malaysia var tydligen fel ställe att komma undan just det gråa dasset...I USA stängs skolorna pga snö, i Malaysia stängs skolorna pga risk för förgiftade lungor! Så den där utsikten jag postade i mitt tidigare inlägg är för tillfället endast ett minne blott...

 

Då var det dags igen, del två av min Masters utbildning har precis startat. Efter en av de bästa och mest intensiva vårar någonsin, full av studier och allt som hör till när man har ett äventyrlystet sinne,  (som även märktes rätt rejält på antalet inlägg här på bloggen) är det äntligen dags för praktik!! 

 

Efter månader av både ångest, stress, förhoppningar och ansökningar har jag nu fått möjligheten att praktisera i fyra månader på FN's flyktingorgan UNHCR i Kuala Lumpur, Malaysia! Även om det just nu behövs enorma instatser hemma i Europa så finns det även en stor grupp människor i sydostasien som är i stort behov UNHCR's och andra organisationers skydd och hjälp för att få ett lite tryggare liv trots förtryck och förföljelse. Vilka de är kan jag berätta senare.

 

Min nya vardag är full av kontraster och ny vardagskultur utan dess like. Möten med människor med de mest overkliga livsödena, långt från den priviligerade vardag jag levt hela mitt liv. Trots dessa dagliga livshistorier behöver man ibland även vara tacksam för det man har och tillåta sig själv att njuta av det. Därför avslutar jag höstens första post med en underbar vy av Kuala Lumpurs Skyline från min balkong.