It's the little things that counts!
Den senaste veckan har jag kollat i brevlådan tre gånger om dagen för att se om jag fått ett efterlängtat paket, innehållandes en välbehövd osthyvel! Idag, ÄNTLIGEN, låg paketet där så vackert och väntade på mig efter träningen!
Paket är alltid kul, men när paketen innehåller en extra oväntad bonus är det ännu roligare! Avsändarna till dagens paket hade vänligheten att skicka med två hederliga svenska tablettaskar som jag inte ätit sen jag var i tio-års ålden tror jag!
TACK så mycket Johan, Martin och Victoria! Ni gjorde min dag. Nu kan jag börja äta riktiga ostskivor igen.
Blixtar och Dunder
När man simmar utomhus i Miami kan man ganska ofta räkna med att träningen blir avbruten eller inställd på grund av att blixt larmet går vid poolen. Oturligt nog inträffade detta denna lördagsmorgon...Jag och Arianna satte oss, lagom sega och morgonyra, för att åka till veckans sista träning i regnet. Då kommer ett sms om att träningen är inställd - synd tänkte vi, återvände in och kröp ner under täcket igen.
Nu lyssnar jag på regnet mot rutan och måste väl erkänna att jag tycker det är lite skönt att veta att jag inte behöver stå i baddräkt i det här vädret.
Nu lyssnar jag på regnet mot rutan och måste väl erkänna att jag tycker det är lite skönt att veta att jag inte behöver stå i baddräkt i det här vädret.
Landträning på ASU
Det har gjorts en video om ASU Swimmings landträning. Den visar och förklarar hur den stentuffa träningen får laget att komma i form snabbt, hur hårt man egentligen kan pressa sig fysiskt och psykiskt, förbi vad man en gång trodde var ens maxgräns och hur det svetsar samman laget i början av säsongen.
Jag är stolt och imponerad av mig själv att jag klarade av dessa pass och jag har verkligen sprungit min beskärda del av stadium trappor för resten av mitt liv. Det var fruktansvärt jobbigt men på något sätt även fantastiskt kul, förmodligen mycket tack vare den gruppsammanhållning som skapas när alla går igenom samma träningspass och peppar och hjälper varandra att genomföra övningarna. Det är helt enkelt College uppstartsträning i ett nötskal där blod, svett, tårar, svett och mjölksyra bokstavligt talat blandas ihop i en enda röra!
Hoppas länken nedan funkar, väl värt en titt på vad iallafall jag höll på med under de senaste åren.
Från Hemlös till Sänglös
I förra veckan bytte jag upp mig från att vara Hemlös i Miami till att endast vara Sänglös i Miami. Jag fick flytta in i min lägenhet, men stod utan en enda möbel! Det enda jag ägde var en kniv, ett par plastskedar som jag tagit från ett glass ställe och en plastmugg. Jag kan meddela att man inte kan laga mycket mat med dessa redskap. Men med lite kreativitet lyckades jag få ihop några måltider.
Min säng blev provisoriskt ihopsatt av tre soffkuddar på golvet i mitt rum omringad av diverse väskor och packning. Denna 85cm breda hög var förvånansvärt bekvämt måste jag säga. Det konstaterades dock ganska snabbt att jag och Arianna (som rumskompis) behövde ta en dagstrip till kära IKEA för att fylla upp med en å annan tallrik och lampa att fylla våra tomma rum med.
Hemlös i Miami...
Jag har nu varit i Miami i över tre veckor och har fortfarande inte lyckats få flytta in i min lägenhet...Det har varit massa krångel, men när man väl hittat något man verkligen vill ha är det ett himla projekt att börja om att leta. Lägenhetsletande är ett heltidsjobb!!!
Jag bodde ett par veckor på en soffa/delad säng men har nu uppgraderat mig till en egen säng i ett rum som jag delar med min blivande roomie hos en föredetta simmarkille. Man lär sig definitivt mycket av att bo under samma tak som olika människor! Är dock lite sjukt att säga att man är hemlös i Miami.
Men, lite lycklig blir man i allafall när man går hem från träningen och får blicka ut över detta vackra Campus..
