Ejdervik

Det är så obeskrivligt skönt att vara hemma igen!!

Det är ganska kallt här! Men jag går bara runt och njuter av allt det gröna och alla blommor och av att träffa min familj och mina vänner igen. Jag har inte hunnit träffa riktigt alla än men jag jobbar på det.

Det känns inte som att jag har varit borta. Mina vänner är som de var när jag åkte och de flesta ser likadana ut som sist jag såg dem, förutom några av småtting simmarna som blivit så mycket större på ett år. Jag menar, 93-orna ska börja gymnasiet i höst - jag känner mig gammal!

Det första jag gjorde när jag kom hem var att åka in till stan och se på när min syster gick högvakten. Det var coolt att se och jag blev så stolt när hon kom inridande med sin blåa uniform. Men Victoria var sämst att hålla sig för skratt när hon såg oss. Kanske tlll ganska stor del var vårat fel då vi var ganska oseriösa där vid avspärrningarna. Jag hade bara lust att springa fram och krama henne när jag såg henne, men då hade jag väl blivit nerskjuten och arresterad av en militär eller nåt, så jag fick vackert vänta tills Victoria bett sitt befäl om "fem minuters permision" för att kunna träffa mig. Mycket Kärt återseenden var det också när Frida och Lyberg kom och mötte oss vid slottet!  

 

Jag räknade ut att jag varit vaken i nästan 48 timmar så när jag äntligen fick gå och lägga mig efter en intensiv dag somnade jag djupt efter att jag försökt hitta fram till min säng genom mina halv uppackade väskor som täckte hela mitt golv.